Håkan Olson - konstnär

Nedslag i min konsthistoria

Jag har några enstaka bilder kvar från min ungdom. På vinden har jag också en bunt teckningar som jag gjorde på 1960-talet när jag en kortare tid bodde i London. Jag underhöll mej genom att upptäcka och teckna i de olika stadsdelarna medan jag väntade på att få arbetstillstånd.
Under flera år satt jag ute i naturen och målade, ett sätt att roa sig, en behaglig avkoppling. Jag målade av naturen och jag hade ett facit. Facit var alltid bättre än det jag kunde åstadkomma på duken. Men jag var glad ändå. Själva skapandet är resultatet sa jag till mig själv.

"Teckning från dansk krog"

Så kom en dag...

...jag minns den fortfarande och jag har tavlan kvar.

"Natur" (detalj)

Det var ett viktigt ögonblick. Jag satt inne i skogen, skulle måla av landskapet, så som jag målat i flera år. Men så låter jag penseln själv leka på duken, struntar i motivet och ser i stället bilden som växer fram. Plötsligt blev det lek och allt var möjligt. Jag hade verkligen roligt. Och så målade jag en tid, skapade fritt som man säger. Men sakta infann sig en tvekan. Det var ju roligt men vad ville jag egentligen? Jag började ställa frågor. Då blev det svårt. Friheten är som att segla på havet, där finns inga grund, det är bara att segla. Men till sist måste man söka hamn, ta ut riktningen.

Jag blev tvungen att välja vad jag ville att mina bilder skulle föreställa. En tid blev mina bilder politiska. Vi förstör vår jord, människan är galen och girig.

Nästa sida...